Inga besökare hitills på min blogg!
Men det kanske beror på att jag är helt rudis på sånt här. Finns jag överhuvudtaget ute på nätet? Eller är detta bara en febrig hallucination i min egen överhettade hjärna? Det kanske beror på att jag inte givit någon adressen heller... hö hö. Då kan jag ju hålla på med min ytterst privata dagbok här och ändå känna den perversa spänningen av att bli upptäckt. Frågan är hur långt jag kan gå? Någon borde ju hamna här av mer eller mindre misstag. Skit samma jag kommer att hålla någon slags etikett på detta, inte avslöja alla mina personliga hemligheter.
Men hur kul är det at skriva dagbok på nätet? Jag är ju en bekräftelsetorsk av Guds nåde. Och... då kanske det är en bra övning att spela utan publik.
Ja, ja, det kommer ju givetvis aldrig att ske.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hej kompis, bra initiativ. Och vilken fin bild! *ler*
Käre vän!
Av misstag hittade jag hit. Det är nästan så man tror att det fanns någon högre mening med att vi sprang på varann i närheten av Medis häromdan.
SOm den sportnörd jag är skriver jag om Pim-Pims axel.
Axeln är okej, men har man inte kunnat lira kontinuerligt på två år har man även andra problem.
Alltså, Pim-Pim knockar två snubbar i Stockholm Open på ren talang och envishet. Sedan tar han slut och åker ut i tredje mot någon bra.
Om 18 månader är han topp-10 i världen igen.
Den dagen korkar jag upp något gott.
Sömnlös, för övrigt.
Räkna får.
Tjena!
Har precis haft en nostalgitripp å lyssnat på G lpn, helt fantastisk, å blev bara nyfiken på vad det blev av dig! Ser att du blivit lite lik Kevin Spacey med åren :)
Ja ja, skit samma, du verkar inte vara så aktiv med bloggandet så du kanske aldrig kommer att läsa det här, ville bara säga att jag tycker du är fantastisk och all lycka åt dej i framtiden!
Hade/Jempa
Skicka en kommentar